Arbetsrevolution

De sociala och ekologiska konsekvenserna av snabbt förändrade livsvillkor för jordens arter (människan inkluderad), ger oss återkommande, allt starkare maningar att omforma vår syn på arbete, skyndsamt göra det vi något förenklat benämner ”det hållbara arbetet” till samhällsnorm. Det faktum att fåtalet tillåts skörda frukterna av flertalets arbete (ibland utfört under slavliknande förhållanden), tvingar oss inte att stillatigande acceptera denna ojämlikhet. Det faktum att ett snävt definierat vinstmotiv (som ingen gynnas av i längden) tillåts styra samhällsutvecklingen, gör inte institutionaliserad kortsiktighet till naturlag. Det faktum att en stor del av det arbete som dagligen utförs ger upphov till negativa konsekvenser för jordens ekosystem, gör det inte mindre angeläget att försöka förstå hur människors arbete kan bidra till en ekologiskt hållbar framtid.

Behovet av en ny syn på arbete, nya sätt att bedriva och organisera arbete, nya former av samarbete, handlar i djupaste mening om vilket samhälle som samtida och framtida generationer kommer att få leva i och med. Annorlunda uttryckt kommer det arbete som förde oss hit, inte att hjälpa oss härifrån. Alla försök att navigera i hållbar riktning med hjälp av instrument som bara kan föra oss vidare i ohållbar riktning, leder ofrånkomligen till social och ekologisk katastrof.

Om motivet är mänsklig överlevnad, måste vi alltså frigöra oss från förlegade, socialt konstruerade föreställningar om arbete, definierat utifrån begrepp som ”anställning” och ”arbetsmarknad”. Istället för att motvilligt acceptera lönearbetets villkor, har vi goda skäl att nyfiket utforska det hållbara arbetets möjligheter. Det innebär, bland annat, att vi slutar reducera arbete till något som bäst kan förstås i ekonomiska termer och alltid måste vara underordnat kapitalintressen. Varför skulle det vi avser med arbete inte kunna bygga på principer som jämlikhet, ömsesidighet och långsiktighet? Varför måste de sociala system som formar vårt arbete nödvändigtvis ge upphov till havsförsurning eller irreversibla klimatförändringar? Den planetära krisen kräver inget mindre än en social och ekologisk revolution, men en arbetets revolution, formad av nya värderingar, nya prioriteringar, nya sätt att främja gemenskap och planetär solidaritet, nya sätt att minska de sociala och ekologiska klyftorna, kan bara rädda vår gemensamma framtid om den blir en angelägenhet för tillräckligt många människor.