Digitaliserade liv

Vi är i gott sällskap och på gott humör: nollor och ettor som inger hopp; uppdateringar som väcker vår nyfikenhet; en aldrig sinande ström av meddelanden som ökar vår medvetenhet; individanpassade reklambudskap som hjälper oss att välja rätt; en allt starkare känsla av att det goda livet är väl förenligt med övervakningskapitalism.

Eller har vi suttit stilla för länge, börjat ta digitala distraktioner för global samhällsgemenskap? Vad spelar det för roll om vi är uppkopplade och inloggade, om vi inte tar väl hand om våra medmänniskor och vår enda planet? Vad ska vi med sociala medier till, om de inte hjälper människor ur fattigdom och misär, inte bidrar till att göra jorden till en underbar plats att leva på för alla människor? Vad har vi för nytta av produkter och tjänster, om de inte hjälper oss att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle?

Det är svårt att tänka sig att ökad insamling och bearbetning av data skulle göra våra privatliv mindre exploaterade. Det är lika svårt att tänka sig att handel med digitala tillgångar skulle bidra till ett mer jämlikt samhälle. När teknikjättar med monopolställning tillåts bestämma spelreglerna för social interaktion får vi ett samhälle som tjänar en liten kapitalägande minoritet – inte flertalet och inte planeten. Ett digitaliserat himmelrike av det slaget blir givetvis ett analogt helvete för de flesta.

Vad händer med ett samhälle där människor är fullt upptagna med en rad pseudoval istället för hållbar samhällsomställning? Vad händer med det demokratiska samtalet om vårt tänkande rör sig i allt snävare cirklar? Annorlunda uttryckt: varför är det så få som ifrågasätter premisserna för samhällets utveckling? Hur mycket data om oss som än produktifieras, på alltmer subtila sätt styr vår konsumtion, är vi (förhoppningsvis) fortfarande reflekterande människor. Framtida generationer kräver av oss att vi visar det i handling.